Nikolina - Jorden runt

Jaha, då var man hemma igen. Har fått lite önskemål att skriva ett sista inlägg som avslutning på hela resan så jag tänkte göra det nu.

Har varit hemma i drygt en vecka nu. Det är med blandade känslor att vara tillbaka igen. Härligt, tråkigt, skönt, jobbigt, framtidsångest osv. Men det bästa är väll att jag har återförenats med alla vänner och bekanta, pojkvän, familj och husdjur. Men jag kan inte sluta drömma om att ge mig ut på havet igen för att upptäcka nya spännande och exotiska platser. Men det får bli lite senare.

Sista biten gick väldigt bra. Vi plockade upp Julia i Amsterdam som planerat. Seglingen gick väldigt bra och Julia var väldigt duktig ombord. Vi fick lite oväder påväg mot Ystad vilket var både roligt och lite läskigt för Julia, men hon stod på sig och vande sig snabbt vid gungandet.

Känner inte att jag har så mycket att skriva i detta inlägg förutom att allt är bra.

Som sista ord vill jag bara tacka familjen för all hjälp under resan. Det hade varit bra mycket svårare utan er. Tack!!

Kramar
Nikolina

Ps. Stänger ej bloggen då eventuella resor i framtiden kan uppkomma. Ds.

Nu går det fort fram. Förra tisdagen seglade vi från Falmouth till Isle of Wight, Cowes och i fredas lämnade vi England och seglade till Calais. Seglingen tog lite mer än ett dygn och var rätt obehaglig då man korsar en av världens största fartygsleder, inte nog med det så blev det tät dimma och var dålig sikt. Men resan gick bra ändå och vi kom säkert fram.

Vi hade tänkt att segla vidare idag mot Amsterdam, men då vindarna ligger fel vet vi inte riktigt när vi kan komma iväg igen. Förhoppningsvis snart då vi ska plocka upp en extra besättningsmedlem i Amsterdam på fredag.

Annars går det ingen nöd på oss. Vi har ätit musslor två dagar i rad nu, går på promenader och äter glass. Idag regnar det dock så nu ska jag ta tag i och rengöring av båten.

Hör av mig snart igen!

Kramar
Nikolina

Då var vi äntligen framme i Falmouth, England. Vi kom fram igår klockan 18.00. Trötta, något smutsiga och väldigt hungriga la vi snabbt till vid bryggan för att gå i land och äta. Verkar vara en väldigt trevlig liten stad med mycket skaldjur på menyerna vilket jag tycker om. Efter middagen gick vi till seglarpuben och tog en öl. Pappa gick sedan till båten för att ta sig en whiskey medan jag fortsatte att utforska Falmouths nattliv. Imorgon ska vi hyra bil och utforska Cornwall vilket jag ser fram emot och på tisdag bär det av igen till Isle of wight. Seglatsen dit kommer att ta ca 1 ½ dygn.
Här nedan kan ni läsa utdrag ur min dagbok från överseglingen. Läger även upp lite bilder. 

27/6 dag 5

Det har snart gått en vecka sedan vi lämnade Horta. Vi motorseglar fram men vi har vinden med oss så vi gör relativt god fart ändå. Med snitt på ca 5 knop borde vi vara framme i Falmouth harbour om en vecka ungefär. Det verkar som att det blir en relativt händelselös segling. Känns som om vi har hamnat i twilight zone. Himlen är grå, vattnet likaså, det blåser inte speciellt mycket, temperaturen är mild men ändå kylig och sjögången är tillräckligt hög för att det inte ska gå att bada (det är ändå för kallt för det). Marelden syns inte och delfinerna har försvunnit. Vart är vi någonstans? Det är ju helt öde! 

28/6 dag 6

Idag har jag upptäckt att jag har gjort en förvandling. Sakta men säkert och nästan smygande så att i vare fall jag inte har märkt något. Jag lämnade Sverige som en fin flicka, som vårdar sig själv, bryr sig om sitt utseende, kunde inte använda samma tröja i mer än en dag i sträck och så vidare. Rätt fåfäng med andra ord. Som backpacker började man att vänja sig vid att vara lite smutsig. Inte kunna ta en dusch när man vill, att kläderna luktar lite skumt, att sminka sig var inte lika viktigt längre osv. Men idag när jag såg mig själv i spegeln så slog det mig med full kraft. Likt en ful larv som förvandlar sig till en vacker fjäril har jag också gjort en förvandling. Fast jag gjorde tvärt om, för av den vackra fjärilen finns det inte ett spår av längre.

Mitt hår ligger i smutsiga tesar runt huvudet förutom allt underhår som samlat sig i två olika och underligt formade klumpar bak i nacken. Detta till resultat av att jag inte har badat på en vecka. Jag lever i pappas 20 år gamla trådslitna underställ, mina nyinköpta gröna gummistövlar, vindjacka och mössa. Och flytväst såklart. Jag har fyra par sockor som jag varvar mellan så att fukten kan få torka ut emellanåt och jag har samma tröja på mig som jag hade när vi stack.

Första tanke framför spegeln: Hjälp, jag har blivit en långseglarslusk! Inte alls den prydliga tjejen som lämnade Sverige utan en fullfjättrad långseglarslusk med valkar i händerna som luktar lite illa. Förskräckelsen ersattes dock ganska snabbt med en känsla av frihet. Här ute spelar det verkligen ingen roll hur man ser ut och det är faktiskt väldigt skönt för omväxlings skull.

Nu behöver ni dock inte oroa er att jag kommer att komma tillbaka till Sverige och lukta illa. Mitt fåfänga jag kommer säkert att finna sig tillrätta ganska snabbt igen, men jag hoppas att jag tar med mig lite av det som jag lärt mig här ute på havet och inte bryr mig fullt så mycket om alla materiella måsten i vardagen.

29/6 dag 7

Okej, jag erkänner. Mitt fåfänga jag hittade mig snabbare än jag trodde. Jag stod inte ut med att vara en långseglarslusk längre. Idag var första dagen sedan vi stack som solen sken och det var varmt ute. Tog första bästa tillfälle att slänga mig i havet med en schampo flaska, balsam och en stålborste för att trassla ut mina ofrivilliga dreadlocks. Det var rätt kallt men det var nog det skönaste badet jag någonsin badat. Yaiii, jag luktar inte illa längre. Dagen till ära såg vi en val och några delfiner. Kanske var det lukten från mig som skrämde bort dom??

30/6 dag 8

Äntligen! Vinden viner och det blåser kuling från sydväst. Vågorna är höga och skjutsar oss framåt. Det ser ut som en riktig häxkittel när den kokar på som bäst. Vi har en snitt fart på 7,5 knop men är uppe i 8-9 knop ibland. Vågorna tornar upp sig någon meter över sittbrunnen, topparna börjar brytas, med hjärtat i halsgropen undrar man hur i helsike vi ska glida över. Än så länge är det bara tre vågor som har bryts över sittbrunnen. Med den här farten är vi framme på nolltid.

1/7 dag 9

Vilken natt. Blåste på ordentligt. Jag vaknade av att en våg kastade hela båten på sidan. Trodde vi höll på att kantra så jag rusade upp för att se hur det var med pappa. Men det var ingen fara med honom, tror att det kändes mer än vad det var inne i salongen. Det var ändå bra att jag vaknade för det var min tur att hålla vakt. Stod i tre timmar mellan kl 00.00-03.00, vinden ven, regnet piskade och vågorna fräste. Snacka om att man känner att man lever. Underbart. Vi hade en toppfart på 12,5 knop men snittade dock på 7,5-8. Idag var inte lika underbart dock. Vågorna är kvar från natten men vinden är spårlöst borta. Så nu ligger vi här och guppar som en badanka i ett enormt badkar. Driver mig till vansinne. Okej om det gungar och man har fart, men att ligga så här är bara störande.

Här kommer lite bilder.



Hej då Horta






Nya modet! Vad tycks?



Obligatorisk flaskpost slängdes i



Vi fick en liten firre



Några likheter?



Midsommarfirande




Denna resa fick vi två fåglar på tråden. Jag tyckte vi borde äta kyckling till middag men det tyckte inte pappa



Här börjar det blåsa upp lite.

Hörs snart igen

Kramar
Nikolina

Imorgon ger vi oss antagligen av igen. Nästa stopp blir antingen Falmouth, England eller någonstans i norra Frankrike beroende på vindar. Pappa vill ge sig av så fort som möjligt och helst imorgon men jag skulle inte ha något emot att stanna här i någon dag till. Det är ju så trevligt liksom. Vi får se om vi får båten klar då det är ganska mycket kvar att göra.

Hur som helst. Denna vecka har spenderats med att gå i den mysiga staden, cykla runt ön med en norrman som heter Karl och som också seglar med sin far samt hänga på Peters. Pappa har dock haft ganska mycket jobb på en krånglande pump. Men i min okunskap om länspumpar har jag tyvärr inte kunnat hjälpa honom.

Idag har jag dock jobbat hårt. Det är inte enbart tradition att långseglare möts upp på Peters bar och dricker sig berusade på den lokala ölen och berättar sjörövarhistorier. Utan det är även en tradition att alla som stannar här ska innan dom ger sig av måla en bild, logga eller flagga i marinan. Denna marina är ganska stor, tror att den har kapacitet för ca 400 båtar och den är helt fullklottrad med loggor från båtar som seglat förbi här. Det är väldigt roligt att gå runt här i marinan då det är som ett stort konstgalleri. Vissa målningar är enkla flaggor medan andra är som tavlor. Sagt och gjort jag var tvungen att måla en bild. Pappa var dock inte lika förtjust i min ide men han hade lovat mig fria händer så han hade inte så mycket att säga till om. Ni ser resultatet nedan. Målningen tog totalt 9 timmar att göra utan avbrott. Men det var väldigt skojigt. Dessutom betyder det otur att ge sig iväg här ifrån utan att ha klottrat något och man behöver ju all lycka man kan får. 

Rundar av för denna gång. Skriver så fort jag kan när jag kommer fram var än det nu blir. Mamma kanske skriver några rader som hon gjorde på förra överseglingen. Denna gång blir det dock inte lika långt utan det kommer endast att ta mellan 10-14 dagar förhoppningsvis om vindarna är med oss.

Ha det så bra därhemma! Njut av solen för den varar aldrig länge :P

Kramar
Nikolina



Här har ni en bild på en liten del av hamnen där ni ser hur det är fullklottrat utav bilder.



Måla måla måla och en hälsning till Julia och Elin samt till Nya Zeeland



Hugg hugg



Många redskap behövdes för att nå...



Slutresultatet. Ta daaa!!



Jag fick två nya vänner för kvällen som  inte var i form utav seglarpojkar för omväxlingskull



Men jag hittade dock fyra nya seglarpojkar



Dessa trevliga och skäggiga svenska pojkar anlände för några dagar sedan. En av dem kommer jag nog träffa i Uppsala till hösten.



Fin portugisisk fiskebåt



Baren i hamnen som jag sitter i just nu och bloggar samt talar på skype med er där hemma



Avslutar med en bild på en avdankad Nikolina efter ännu en utekväll.

Ni får ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag nu. Det har varit full rulle här i en vecka nu. Full rulle av fester och att träffa nya intressanta människor. Så jag har inte riktigt haft varken tid eller (snarare mest) ork att skriva något nytt.

Azorerna är över förväntan. Ett av de bästa och vackraste ställena jag hittills har varit på. Staden är rustikt charmig med små kullerstensgator kantade av fina gamla små hus, vackra parker och bra tavernor. Ön är lummig och grön med höga klippor och svarta stränder toppade av vulkaner. Människorna är otroligt trevliga och hjälpsamma och nästan alltid glada, har inte än träffat någon som inte har varit trevlig.

Vi trivs bra här i hamnen. Tar det ganska lugnt här och stressar inte så mycket. På dagarna upptäcker vi vad ön har att erbjuda och på kvällarna samlas vi på Peters bar. Här har jag träffat nya vänner och återser gamla från andra sidan atlanten. Vi har det jättekul tillsammans, tyvärr så blir det en hel del huvudvärk. Menmen man lever bara en gång. 

Jag vill inte lämna det här stället för det är så otroligt fint och bra. Kan verkligen rekommendera alla att åka hit.

Här kommer lite bilder från denna vecka.

Mitt andra hem, Peters Cafe Sport bar





Fin stad



Fin stad



Lilla jag



Utsikt över Horta och hamnen


Gammal fyr som fortfarande står efter ett vulkanutbrott



Jag och skepparn



Hamnen är full



Norrmännen från St Martin anländer helskinnade



Och så här tillbringar vi kvällarna

Nyfunna vänner på australiensiska båten Squander




Grönt och fint



Flores den första ön som vi var på

Ha det bra där hemma

Kramar
Nikolina

Nu har vi äntligen kommit fram till Horta, Faial. Vi var tvungna att stanna över ett dygn på ön Flores för att fylla på med diesel då vi har haft tolv dagar av stiltje och varit tvungna att gå för motor. Med knappt 20 liter kom vi fram till Flores.

Nu är vi i alla fall här. Jag och pappa kom fram till Horta kl 21.00 lokal tid den 13/6. Vi har redan mött upp en massa andra nordiska båtar som pappa har stött på tidigare. Bland annat båten Kristina 2 som består utav två party glada herrar. Vi kom snabbt i land och gick direkt till Peters bar. Peters bar är målet för långseglare. Här möts alla och berättar sina sjöhistorier, den ena värre än den andra. Det var här vi mötte upp Kristina 2s besättning som delade bord med stadens borgmästare. Borgmästaren firade sin fru som fyllde år och bjöd på vin. Troligtvis kommer Peters bar att bli mitt och pappas andra hem här.

Berättar mer utförligt om Horta och Azorerna i ett senare blogginlägg. Kan dock säga att vi trivs extremt bra här. Hamnen är super, det är vackert, billigt, god mat och det är roligt att träffa alla bekanta igen.

Här kommer en sammanfattning från min dagbok som jag skrev på överseglingen.

22/5-2010 dag 1 Hej då Karibien

Nu har vi äntligen kommit iväg från St Marteen. Vi började seglingen kl 11.30 lokal tid. Vi var tvungna att skrubba ren botten från en massa ohyra innan vi kunde ge oss av. Nu ligger vi i alla fall här och guppar, mitt i smeten. Vinden blåser friskt och vi gör ca 5-7 knop vilket är en väldigt bra fart. Vi har använt vårt nya fiskespö som verkar fungera väldigt bra då vi fick napp två gånger inom loppet av fem minuter.                                       

26/5-2010 dag 5 Dopp i havet

Vi har hamnat i stiltje. Det blåser absolut ingenting. Helt vindstilla. Vi har gått för motor det senaste dygnet. Men nu har vi stängt av den och har lite paus för att göra ett oljebyte på motorn. Havet ser ut som en gigantisk blå sammetsmatta och är helt spegelblank. Jag passade självklart på att ta mig ett dopp. Tyckte att det var lite läskigt att hoppa ned i vattnet med tanke på att det är ca 4000 m ned till botten. Vet inte varför det skrämmer mig, men det känns så stort.

27/5-2010 dag 6 Nakenyoga

Allt känns så overkligt här ute på havet. 360 grader av bara hav runt omkring oss. Allt är tyst förutom genuan (segel) som slår irriterat av den ickeexisterande vinden och vattnet som skvalpar mot skrovet.

Idag passade jag på medan pappa låg och sov att ligga naken på fördäck och sola bort fula bikinilinjer. Passade även på att utöva lite yoga. Det är ju tur att man är ensam här ute på havet och att pappa låg och sov för jag kan tänka mig att det såg lite mysko ut att stå och göra yoga naken på fördäck.

28/5-2010 dag 7 Grönalund har bytt adress

Stiltjen är slut och jag har haft den sämsta morgonen på länge. Hela natten eller i mitt fall de senaste fyra timmarna har vi rullat runt som om jävla Grönalund har flyttat in i båten. Alla bestick, tallrikar, vattenflaskor och lådor har dessutom haft en egen privat skrammelorkester för mig. Gav tillslut upp att försöka sova och gick upp för att göra min ost - och skinktoast. Lade den på en tallrik och ställde den på halkmattan i sittbrunnen. Mackan glider av och hamnar med ostansiktet ned på sittbrunnsgolvet. Inte på tal om att göra en ny kan jag ju säga, som pricken över i:et slår jag i huvudet i takluckan samtidigt som jag spiller min juice över mig. Inte min dag.

29/5-2010 dag 8 Första ovädret

Nu är det exakt en vecka sedan jag senast stod på fast mark. Vi har nu gjort en tredjedel av resan till Azorerna. Detta firar vi med riktigt ruggväder. Det var stökig i natt då ett lågtryck drog över oss som gjorde att vinden ökade kraftigt.  Det blåser som fan, det regnar och åskar. Vi hade en toppfart på okontrollerade 9,5 knop (det är väldigt snabbt för vår båt). Vågorna är höga och ibland undrar man när havet ska komma instörtande i båten och dra oss ned i djupet. Satt på nattvakt mellan 23.30-04.00. De sista 2 timmarna var ganska jobbiga då jag var blöt och fuktigt och väldigt trött. Somnade som en stock klockan 04.00 när pappa böt av mig. 

31/5-2010 dag 10 Efter regn kommer solsken

Vaknade upp till strålande solsken vilket var ett välkommet avbrott till de senaste dagarnas skitväder. Det har regnat, åskat, vind mellan 15-20m/s, vågor mellan 2-4 meter. Dessutom har vinden kommit ifrån öst så vi har varit tvungna att ha en nordvästlig kurs, vilket har känts lite tråkigt. Men nu har vinden vridit och kommer från norr, solen skiner och om det fanns fåglar så skulle dom kvittra. Och som ett gott tecken har vi även dragit upp en guldmakrill till middag. Börjar tro att det nya fiskespöet egentligen är ett lyckospö. Så fort vi hivar ned betet i vattnet får vi napp. Kanske borde låna ut vårt lyckospö till dig och Hannes, älskling. 

1/6-2010 dag 11 En bit på vägen

Idag har vi precis kommit halvägs till Azorerna.

3/6-2010 dag 13 Blek rumpa och mareld

Vi ligger kvar i ett stiltjeområde sedan några dagar tillbaka. Det är en fin dag. Solen skiner och värmer. Har legat naken på fördäck under förmiddagen igen. Brände rumpan dock. Inte så ofta som den har fått se solen. Havet ligger spegelblankt och det är inte ett moln på himlen. Solen har precis gått ned med all prakt i horisonten och de första stjärnorna har börjat kika fram. Man har inte sett en riktig stjärnhimmel innan man har seglat över Atlanten.

Medans pappa sover några timmar efter maten passar jag på att lägga mig på fördäck. Kan ligga där i evigheter och kolla på stjärnorna och marelden. För er som inte vet vad mareld så är det är ett litet djur som lever under vattenytan som man inte ser förens det är kolsvart ute och vattnet sätts i rörelse, då syns de i form av glitter. Det finns två olika sorters mareld. Den ena små turkostglittrande som ett stoft i vattnet och gör så att vågorna som bryter mot skrovet ser ut att vara självlysande. Den andra sorten ser ut som stora lysande och glittrande diamanter. Det ser lite ut som att stjärnhimlen har ramlat ned i vårt kölvatten och lyser upp vår kurs när vi seglar fram.

4/6-2010 dag 14 Delfinerna kommer på besök

Som en liten överraskning på vår tvåveckors dag ute på havet kom en liten delfinfamilj och hälsade på oss tidigt imorse. Dom försvann efter ett tag för att sedan återkomma med några hundra andra.

6/6-2010 dag 16 Att bo på en båt

För er som undrar hur det är att bo på en segelbåt kan prova att ta med ett fältkök och en sovsäck till närmsta lekpark och försöka bo på en gungbräda. Enda skillnaden är att min gungbräda gungar åt alla möjliga håll och kanter på samma gång. Kan säga att det är ren akrobatik att laga mat och att gå på toa ska man inte ens tala om. Ena foten på dörren, andra på väggen, kilar fast mig med ena handen på handfatet och den andra i taket-

8/6-2010 dag 18 Stjärnfallsönskningar

Inatt upplevde jag den vackraste natten i mitt liv. Jag vet inte om det är någon ide att ens beskriva den för mina ord kan ändå inte göra den rättvisa. Känns så sorgligt bara att jag satt ensam och inte hade någon att dela ögonblicket med. För hur ska jag förklara hur miljoner utav stjärnor ser ut som speglar sig i helt vindstilla vatten ser ut? Hur ska jag berätta hur marelden glittrar i vårt kölvatten när vi plöjer igenom vattnet? Att det är så stjärnklart och vattnet är så stilla att man inte ser skillnad på vet vad som är himmel eller hav. Hur ska jag förklara vad en glitterdelfin är? Hur småfiskar i vattnet skapar mareldsspår när dom flyr från båten som går rakt genom deras fiskstim? Hur månen ser ut när den som en tunn röd skärva går upp rakt framför båten och ser ut att vara på armlängds avstånd från mig? Hur kan jag berätta hur magisk allt känns? En av mina fem stjärnfallsönskningar i natt var att jag hoppas att jag någon gång i livet ska få uppleva denna natt igen men då tillsammans med någon som jag tycker om.

9/6-2010 dag 19 Fågel på tråden

Vårt lyckospö får allt på tråden, till och med fåglar. Inatt fick vi en fågel på tråden. Som tur var hade den endast trasslat in sig i fiskelinan och inte fastnat på kroken. Vi halade in fågeln och pappa höll i den medan jag tog bort linan som snott sig runt vingen. Den var väldigt rädd men helt oskadd när vi släppte tillbaka den. 

10/6-2010 dag 20 Vem är jag?

20 dagar på havet. Helt otroligt! Konstigt nog har tiden gått väldigt snabbt, fast samtidigt väldigt långsamt. Dagarna här ute på havet känns annorlunda från dagarna på land. Här flyter dom ihop till en stor klump utav rutiner, vakter och nattvakter med avbrott för små överraskningar i vardagen.

Jag och pappa börjar dock känna av tröttheten av att inte ha sovit en hel natt på snart tre veckor. Vi jobbar i skift på 4 timmar dygnet runt vilket betyder 4 timmars sömn åt gången. Börjar bli smått förvirrad varje gång jag vaknar. Jag vet inte om det är dag eller natt, var jag befinner mig och oftast inte vad jag själv heter. Så det ska bli skönt att komma i land snart och få vila upp sig ordentligt.

Under nästan hela min vakt i natt jagade glitterdelfinerna fisk längs skrovet på båten. Dom ser ut som glitterraketer som kommer flygande genom vattnet. Dom är så snygga mina älsklingar (det är nog bra att jag kommer iland snart så att jag kan börja socialisera mig med människor igen, pappa börjar bli smått orolig).

11/6-2010 dag 21 Jag ser land!!!

Hoppas att allt är bra med er där hemma. Slutsummering utav seglingen är att allt gick bra men att det hade varit bra om vi hade haft lite mer vind och från rätt håll. Återkommer snart om Azorerna.

Nedan finner ni en massa bilder från överseglingen.

Kramar
Nikolina

Detta är Vision dagen innan vi stack. Han försökte lära mig om livet som rastafari. Tror dock inte jag var en sånn god elev.





Hårt väder första veckan



Att gå på toa är inte längre en enkel sak



Flygfisk som flög fel



Och sedan var vinden slut de kommande två veckorna. Jag passar på att slänga mig i vattnet.






Ligger och flyter mitt ute på atlanten



Jag på nattvakt



Soluppgång



Stretch på däck



Det är svårare än det ser ut



Försöker mig på lite yoga.



Men inser att det är svårt



Solnedgång



Mina nya vänner



En till bild på mina nya vänner



Fin solnedgång



Stor fisk



Jag ser land!!!

Gästbloggare: Mamma Pia

Fick just en rapport från Nikolina, allt är bra. Det har varit stiltje hela veckan så de går för motor för närvarande. Enligt prognoser blir det nog stiltje hela vägen till Azorerna, vilket är bättre än skitvädret de hade i några dagar. Tur att Lasse är så förutseende satt han har fyllt upp med diesel för hela distansen. De beräknar att nå ön Faial på fredag.

Havet är spegelblankt och de har haft sällskap av ett hundratal delfiner som varit nyfikna på dem. Nikolina har precis haft förmånen att ta ett dopp tillsammans med dem.

Kvällens position är N37°32,6 & V40°05,8.


Många Kramar från Nikolina via Mamma Pia

gästbloggare: mamma Pia 

I tisdags den 1:a Juni speedpratade Ossian, Hanne & Jag med Nikolina igen. Vi fick en varsin minut!
Stiljten är slut och det blåser på bra mellan 15-20, dock har det varit ostliga vindar vilket har gjort att dom gått ganska rakt norrut istället som planen att ha en nordostlig kurs. Positionen i tisdags var N32°34,0 & V51°35,5. vilket innebär att de befann sig strax norr om Bermuda. (hoppas dom håller sig undan triangeln).

Nikolina har hittills inte drabbats av någon sjösjuka viket underlättar all segling.

Många kramar från Nikolina via Mamma Pia

Gästbloggare: Mamma Pia

Har precis pratat med Nikolina på satellittelefon i hela 3 1/2 minut, med väldigt dålig ljudkvalité. Men det var ändå härligt att höra ifrån dem!!. De har kommit iväg ordenligt, men ligger nu i ett stiltjebälte sedan igår 25/5 så det är bara motor som gäller för närvarande. Förströelserna är läsa, bada, sola och att se på film. Verkar som det kan ta ett tag att ta sig de 4 500 km till Azorerna. Det är i alla fall bra att Lasse och Nikolina har bunkrat ordentligt så det borde definitivt inte gå någon nöd på dem, om inget annat så finns det gott om fisk i havet, och tid för fiske finns det ju uppenbarligen.

Deras position var igår, enligt Farfar Nisse: N23°18,7 & V59°22,7. De har gått 35° nordost från St Marten och de hade passerat kräftans vändkrets.

Ett tips: Google earth är ett fantastiskt sätt att se var de befinner sig!         
Jag kommer att hålla er uppdaterade gällande positioner så mycket jag kan.


Så snart jag hör något nytt (eller något alls) uppdaterar jag bloggen.

Många kramar från Nikolina via Mamma Pia

Imorgon ska vi försöka ge oss av igen. Detta är tredje gången gillt. Första gången gick autopiloten sönder så då var vi tvugna att åka tillbaka för att fixa den. Det visade sig att den inte gick att fixa så vi var tvugna att skaffa en ny. När den nya autopiloten var inskaffad var dom nya planerna att ge oss iväg igen igår torsdag. Detta blev inställt på morgonen pga för hårda vindar. Så imorgon ska vi göra ett tredje försök.

Jag måste säga att St Marten växer i anseende hos mig ju längre tid vi stannar här. Det är rätt slitet, helt sjukt varmt och killarna kan vara rätt jobbiga här. Men nu när vi har varit här ett par veckor så ser jag charmen i staden, lärt mig att tåla värmen någorlunda och ge killarna svar på tal. Och nu så trivs jag väldigt bra här. Det kommer kännas tråkigt att lämna detta ställe. Den senaste veckan har jag och pappa legat vid brygga i en hamn som heter Lagoonis. Jag har lärt känna besättningen på två norska båtar med tre killar på varje, personalen i baren, den något tjuriga tanten på hamnkontoret som nu har börjat kalla mig för sweetie och en massa andra roliga båtmänniskor och kufar.

Dagarna består utav att fixa på båten, städa och skura, tvätta kläder och handla mat till resan. På kvällarna träffas vi antingen i marina baren eller så har vi bryggfest med dans under bara himlen och med efterföljande efterfest på en av de norska båtarna. Livet leker och det känns lite trist att lämna detta nu. Man har liksom blivit en stor familj här. Men imorgon är det alltså dags igen. Det verkar som att det är ganska många båtar som ska gå iväg imorgon, så vi kommer att möta upp många av dom på Azorerna igen. Förhoppningsvis går vi raka vägen till Azorerna om det inte är något som går fel eller att vindarna är för hårda, då går vi till Bermuda istället.

Så förhoppningsvis blir detta det sista inlägget på några veckor nu. Önska mig lycka till och håll tummarna för bra vindar.

Ha det gott och njut av det fina vädret blekfisar.

Många kramar
Nikolina



St Marten

Första avseglingsförsöket



Solnedgång över vår brygga

Bryggträff

Lånade köket i baren på kvällen för lite spisning

Vi hann inte långt. Efter 1 1/2 timmes segling slutade autopiloten att fungera (en maskin som kan styra rodret så att man inte behöver göra det själv). Så det var bara att vända tillbaka till Simpson bay för att försöka åtgärda problemet. Det verkar dock inte som att den går att laga så vi måste köpa en ny. Kanske kommer iväg imorgon istället.

Kramar
Nikolina

Dödsångest. Dödsångest säger jag bara. Imorgon börjar vi segla över atlanten. Det kommer att ta mellan tre och fyra veckor. Det är ju helt sjukt lång tid. Så lång tid att man inte riktigt kan tänka sig hur lång tid det. Jag har inte insett vilken stor resa det här egentligen är förens nu. Jag känner mig helt plötsligt liten och sårbar och väldigt dödlig. Men jag vet att allt kommer att gå bra eftersom jag har den gamla sjöbusen med mig. Jag har ungefär samma känsla nu som jag hade innan jag hoppade bungy jump, jag gör det här för att ha något att skryta om där hemma, men jag vet att efter att allt är klart så kommer jag att vara så sjukt stolt över mig själv. 

Dagarna har gått snabbt nu den sista tiden, en massa småsaker att göra som tar tid men måste ändå göras. Listan blir bara längre och längre och nu inser jag att vi inte kommer hinna att bli helt klara tills imorgon. För helt klar kan man helt enkelt inte bli för det finns alltid saker att fixa på båten.

Vi ligger för tillfället vid en brygga men kommer att gå ut och lägga oss för ankar ikväll och imorgon kl 8:00 ger vi oss av. Det är en liten flotta på ca 10 båtar som ska segla till Azorerna som vi kommer att starta med. Antingen går vi direkt till Horta i Azorerna eller så går vi till Bermuda för en liten paus beroende på vindarna.

Jag kan även berätta att vi har fått låna en sattelittelefon från en båt som heter Tarsia. Det kostar för mycket för att ringa och ta emot samtal men om ni vill så kan ni skicka sms till den med lite hälsningar. Tyvärr så kan vi inte svara på dom men det vore roligt ändå att få höra lite från omvärlden. Det är helt gratis, så här gör ni:

Adressen är alltså: http://messaging.iridium.com/ 
"Riktnumret" 8816 är redan ifyllt så skriv bara till telefonnumret 31638626 (inga mellanslag).
Skriv in din egen mailadress som Reply Email
Skriv meddelandet i rutan, max 160 tecken, strax under rutan ser du hur antalet kvarvarande tecken minskar.
Tryck på Send Message.

Ber om ursäkt om inlägget är lite osammanhängande, känner mig lite tankspridd just nu plus att det är så varmt så att hjärnan håller på att koka.

Vore jättekul om jag kunde få ett lycka till i kommentars fältet från alla som läser min blogg. Vi hörs om några veckor när vi kommer fram.

Kramar
Nikolina

Nu har vi gått från St Barts till St Marten. St Barts har blivit min favorit ö här i Karibien än så länge. Gustavia som var huvudstaden var jättemysig, och bara några sjömil därifrån så låg det en jättetrevlig vik som heter Anse de Colombier. Jättefin strand, turkost, kristallklart vatten med bra snorkling, massor utav sköldpaddor som simmar upp till ytan för att ta några djupa andetag innan dom simmar ned till grönbetet på botten. Stora var de också! Men nu efter en några supermysiga dagar på St Barts har vi alltså seglat den sista biten innan överseglingen till St Marten.

St Marten är uppdelad mellan Frankrike och Holland. Så ena sidan av ön är franskt och den andra holländskt. Vi ligger i en marina som heter Simpson bay som är rätt så stor. Så gränsen mellan länderna går mitt i marinan. Vi ligger på den holländska. Tydligen så utsattes gränsen mellan länderna enligt sägen att en fransman stod på norra sidan av ön och en holländare stod på den södra. Fransmannen drack vin och holländaren sprit. Där dom möttes skulle gränsen gå, eftersom fransmannen drack vin så kom han längre och därför är den franska sidan större än den holländska.

Nu börjar det dra ihop sig inför överseglingen. Pilar och Emma flyger hem den 13. Jag och pappa ska se om vi kan hitta en till besättningsmedlem, men det ska gå bra utan också. Jag håller på att plugga till förarkortet för fullt men boken är ungefär lika rolig att läsa som körkortsteoriboken. Snart ska vi börja med förberedelserna av båten i alla fall, såsom bunkra med mat, gå igenom hela båten och kolla så att allt ser okej ut och att allt fungerar.

Här kommer lite bilder från den senaste veckan.

Har lagger vi till vid Anse de Colombier



Nya favoritplatsen att skriva dagbok pa ar masten



Anse de Colombier



En apa fran st Kitts, on som vi var pa innan st Barts

Jag kom på att jag har glömt att skriva en förklaring till alla symboler i min tatuering.

Bakbenen är formade som fiskekrokar, lite svårt att se kanske men det är dom. Den symbolen kallas Hei matau på maoriska. Fiskekroken är en symbol som betyder god hälsa och lycka, envishet och positiv energi. Men den största betydelsen är säker resa över vatten (vilket jag tyckte passade väldigt bra). En lyckosymbol, kort och gott.

Själva kroppen och huvudet består av en trippeltvist som betyder växande vänskap och/eller ett speciellt förhållande.

Runt omkring trippeltvisten är det två ränder bestående av små fyrkanter som heter Taniwha teeth. Det är en beskyddande symbol.

I båda frambenen finns en liten spiral som heter Koru och den betyder nystart eller att börja om.

Sådär, där har ni alla betydelser. Nu är den dessutom helt läkt vilket är skönt.

Ha det bra

Kramar
Nikolina

Nu har vi kommit fram till den föredetta svenska kolonin St Barts. Det är väldigt fint och organiserat här, tyvärr så kommer det med en prislapp också. Här ska vi stanna i några dagar och utforska ön. Vi ska bara stanna i här i Gustavia som är huvudstaden på ön tills i eftermiddag då vi går vidare till en annan vik där det tydligen ska finnas jättemånga sköldpaddor.

Här kommer lite bilder.







Vår båt i bakgrunden och pelikaner som dyker efter fisk



Bjuder på denna extremt fula bild. Här dyker jag efter conch.



Så här ser snigeln ut som jag var tvungen att äta för att komma åt snäckskalet.



Pappa dödar den



Här rensar jag den



Fin utsikt!

Sådär nu kom bilderna upp. Äntligen!

Ha det bra där hemma i Sverige nu.

Kramar
Nikolina

Nu är vi tillbaka i Jolly harbour efter ett par dagars utflykt till norra sidan av ön. Först ankrade vi i en liten bukt som hette Deep bay. Där fanns mitt Karibien som jag undrat över om det verkligen finns de senaste veckorna. Äntligen!! En jättelång vit strand, palmer och pelikaner som dyker efter fiskstimmen. Enda som saknades var paraplydrinkarna, men å andra sidan så sparade jag en dag av illamående och huvudvärk dagen efter vilket jag fick känna nog av på Nya Zeeland så det kanske bara var tur.

I Deep bay låg vi bara över en natt. Samma dag som vi seglade ännu längre norrut till Great bird island snorklade jag och pappa vid ett gammalt skeppsvrak som legat där de senaste 80 åren. Det var väldigt häftigt. Alla fiskar i regnbågens alla färger som simmar runt bland spillrorna och helt plötsligt simmade även en sköldpadda ut från en öppning i fören på skeppet. Jag blev dock rädd kan jag erkänna. Efter mötet med sjölejonen har jag utvecklat en rädsla för djur som kan bitas. Dock så blev den mer rädd för mig och simmade snabbt tillbaka.

 Great bird islands var Karibiens motsvarighet till den svenska skärgården. Istället för granar som växer på klipporna är det palmer. Det fanns jättefina korallrev som vi utforskade. Och till min stora förtjusning var det även fullt av conch. Conch är dom jättestora snäckskalen som man alltid drömmer om att hitta. Och nu hittade jag massor! Det stora problemet var ju att dom var bebodda av en snigelliknande varelse. Och pappas krav på att han skulle döda varelsen var att jag åt den. Kan tillägga att den är ätbar och anses som en delikatess här, men när man ser den och måste hugga ihjäl den så ser den inte fullt så aptitlig ut. Sagt och gjort, nu har jag ätit sjösnigel. Var rätt gott faktiskt. Och nu har jag två väldigt stora och fina snäckskal att ta med hem. Hade tänkt att ta 10 st så att alla nära och kära skulle få en. Men tanken på att äta åtta till är lite avskräckande, så jag släppte tillbaka alla andra som jag hade fångat. Sorry, så mycket är ni inte värda, haha. Det sista problemet nu är att det sitter en liten muskel kvar i snäckskalet som inte går att pilla ut, ni kan ju tänka er hur den lilla muskeln luktar nu. Suck, var ett väldans jobb med dom här snäckskalen. Nästan så man blir sugen på att slänga dom överbord och köpa några stycken, färdigputsade och muskelfria från en souverniaffär. Men fy den som ger sig, inte när man har kommit så här långt. Jag ska nog komma på en lösning om så hela båten stinker av rutten snigel.

Imorgon går vi nog vidare antingen till ön St Kitts eller Barbuda beroende på vindarna. Här kommer lite bilder.

Blev bara en bild, tar alldelles för lång tid att ladda upp bilder. Blir mer inom några dagar. Här sitter jag och och pluggar i alla fall.

Nu ska jag gå och ta min veckodusch. Ha det bra.

Kramar
Nikolina

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det är främst på grund av två orsaker. Den ena är att vi oftast ligger för ankar eller på svaj som det heter utanför hamnen. Så för att kunna lägga upp ett inlägg måste jag först fråga pappa om han kan skjutsa in mig, sedan packa ihop dator, sladdar kamera osv. Sedan väl i land så måste jag hitta ett café med ett fungerande trådlöst system. Ni förstår att det snabbt blir ett mindre projekt som man lätt drar sig för att göra. Men nu sitter jag här. Äntligen!!! Det tänker nog mamma också, haha.  Den andra orsaken är att jag inte har lika mycket att skriva om längre.

Jag har nu gått från ett mycket adrenalinfyllt äventyr till ett lugnare, men icke desto mindre ett äventyr. Att ligga och lapa sol, bada och äta god mat är underbart. Men man kan inte skriva om det hur mycket som helst om det. Så jag har haft lite skrivkramp den senaste veckan. Men nu är jag tillbaka på topp igen.

Sedan sist jag skrev så seglade vi alltså ifrån Guadalupe direkt till Antigua och lade oss på svaj i en hamn som heter English harbour. Det är här som alla värsting båtarna samlas. Man får ett mycket konstigt perspektiv på vad som är stora och små båtar när man ligger där. Förut så tyckte man att en båt på 44 fot var enorm. Nu har vi klassat in båtar mellan 20-50 fot som småbåtar, mellan 50-100 fot är mellanklassen och 100 och uppåt är stora. Kan säga att det är något deprimerande att gå runt och kolla på alla dessa vackra och stora båtar där deras fendrar är större än vår båt (okej, överdrev lite kanske men det känns så) för att sedan gå tillbaka till vår lilla pluttisbåt. Kan även skryta lite med att Eric Clapton var där med sin yacht, vi såg dock inte honom. Hur som helst, i English harbour låg vi i ett antal dagar för att vänta på bättre väder. Det har faktiskt spöregnat ända sedan jag kom med avbrott för solen som kommer och hälsar på ibland. Tydligen så har det varit skitskumt väder de senaste månaderna och detta tros vara på grund utav El niño som är ute och härjar. Ni som inte vet vad detta fenomen är får kolla upp det, rätt intressant men tar för lång tid att förklara. Nu verkar det dock som att det håller på att stabiliseras något. Dock så regnar det fortfarande lite varje dag.

För tillfället så ligger vi förtöjda vid en brygga (äntligen, tack gode gud) i Jolly harbour lite mer norrut på ön. Det här är faktiskt det första stället som jag verkligen gillar. Det här stället är vad jag trodde att hela Karibien skulle vara. Hamnen är väldigt fint skött och ordnad, det finns en stor och jättebra mataffär (det är vi inte borskämda med, Pilar tror att människorna som bor här lever på currygrytor och bananer. Börjar bli övertygad om denna teori) och det bästa av allt; en väldigt fin strand, inte alls långt bort här ifrån. Ni vet en sån där paradisstrand med palmer, turkost vatten och typ kokosnötter.

Så hur trivs jag då?

Det går lite upp och ner som med allt annat. Jag hade nog förväntat mig något annat av Västindien. Jag trodde att det skulle se ut som på ett vykort men det är inte riktigt verkligheten. Och från Nya Zeeland så har jag dessutom blivit så van att kunna gå vart jag vill, göra det som jag har lust med och röra mig fritt. Eftersom vi oftast ligger på svaj så har jag helt plötsligt blivit fast på båten och är beroende av att pappa ska skjutsa in mig till hamnen. Och dom där sandstränderna som skulle finnas överallt, dom finns inte. Eller dom finns, men där kan man inte ankra. Så det har mest blivit att besöka små byar och hamnar som ligger långt ifrån någon badplats. Missförstå mig rätt nu, det är inte det att jag inte gillar det, jag hade bara förväntat mig något annat. Jag vill ju snorkla, springa på stranden, plocka snäckor och dricka mina paraplydrinkar.

Men nu verkar det i alla fall som att jag äntligen har kommit till Karibien. Jag och Emma har faktiskt snorklat lite grann. Skulle kunna ligga och guppa i evigheter i vattnet om det inte vore för russinfingrarna. Älskar att kolla på fiskarna. Är som att vara i ett riktigt stort akvarium. Vi har sett blåsfiskar, barracudor, jättestora sjöstjärnor och andra vackra och färggranna fiskar. Vi såg även en sköldpadda från båten som svävade förbi i vattnet. Blev så lycklig när jag såg den, hon var så fin. Är så nöjd med min tatuering när jag ser dessa fantastiska varelser simma förbi i frihet.

Något annat som jag faktiskt älskar är när vi seglar. Det är en sådan frihetskänsla. Känna vinden i ansiktet, och se hur havet sträcker sig bortåt med små öar som sticker upp lite här och där samtidigt som Kent går på högsta volym i ipoden. Och när man väl sitter där som minst oanade och njuter av känslan så spottar havet några liter vatten i ansiktet på än bara för att påminna om hur liten och obetydlig man är. Detta är frihet! Dock så har jag märkt av lite landkrabbsfasoner hos mig. Har blivit illamående två gånger hittills. Den där hundmaten (köttfärssåsen som jag visade i föregående inlägg) stannade inte kvar länge i magen. Sjögången här är lite annorlunda mot den svenska skärgården. Dom största vågorna där är vardagsmat här och ligger på runt 1,5-3 meter höga och dom kommer från alla möjliga håll och kanter. Men men, jag ska härdas.

Nu är planen att gå längre norrut. Norra Antigua ska vara full av paradisstränder och goda snorklingsmöjligheter så det ser jag fram emot.

Nej, nu får det vara nog med struntprat. . Hörs snart igen.

Kramar
Nikolina

 

För tillfället ligger vi för ankar untanför en liten by på ön Guadalope. Har lite svårt förnärvarande att hålla isär alla hamnar och öar som vi har varit på den senaste veckan då vi försöker att ta oss norr upp så fort som möjligt. Det ska tydligen vara lite finare och fräschare där än de södra delarna.

Livet flyter på i lugnare tackt nu och jag försöker att anpassa mig till min nya tillvaro så gott jag kan. Dagarna flyter ihop i form av sol, bad, segling med jämna pauser för att ta någonting att äta eller dricka. Jag har dock fått myror i benen efter Nya Zeeland och vill röra lite mer på mig än vad båten tillåter. Därför har jag börjat med att sätta igång ett litet träningsprogram. Funderar faktiskt på om jag ska skriva en träningsbok anpassad till båtliv. Det kan jag ju alltid roa mig med på överseglingen, för det lär ju ta en hel del tid för mig att klura ut en massa övningar. Idag fick jag dock min efterlängtade motion iform av en rask vandring på 3 timmar. Det var jag, pappa och några andra från två andra svenska båtar som ligger i samma vik som oss som begav oss iväg för att upptäcka vad denna ö har att erbjuda oss. Vandringsleden som i själva verket inte var någon led utan en fors i lågvatten gjorde mig rejält varm. Vi hoppade upp på stenar i två timmar tills man var totalt sjöblöt, och sedan kom vi till ett jättevackert vattenfall med en naturlig pool som vi så välförtjänt svalkade oss i. Sedan var det en timmes nedstigning.

På väg hit till Guadalope gjorde vi först en dygnssegling till Martinique där vi stannade för lunch, för att sedan fortsätta hit. På vägen såg vi pilotvalar kan jag även tillägga. Dom vär väldigt söta.

Dygnskryssningen gick bra. Fast besättningen mådde inte så bra. Det blåste på ordentligt och det var vågor mellan 1,5-3 meter höga. Jag fick öva mig på mina kullinariska färdigheter och agera middagskock. Jag kan även tillägga att det är en konst att laga mat på sjön. Att koka vatten är ett projekt i sig. Det blev dock bara jag och pappa som fick avnjuta maten då resten av besättning avstod från den. Och jag kan faktiskt förstå dem och det kommer även ni att göra när ni ser slutresultatet.

Här kommer lite bilder från den senaste veckan.



Jag säger hej då till Nya Zeeland.



Det första jag gjorde i St Lucia var att stöta på Julias pojkvän Fredrik. (Detta är en häger, vi brukar ibland säga att Fredrik är en häger för att han har så långa ben.) Visst är han söt?



Så här ser det ut på båten när vi seglar.


Detta är köttfärssås gjort på corned beef. Lade även till lite snabbmakaroner. Det blev dock ingen smaksensation trots snabbmakaronerna. Pappa tyckte dock att det var gott.  



Detta är byn (som jag inte kommer ihåg vad den heter just nu därav det nya namnet byn) som vi ligger för ankar utanför just nu. Det är en väldigt pitoresk och söt by. Det var något som jag inte visste med karibien och det var att vissa öar är självständiga, andra kolonier och andra tillhör Frankrike. De öar som är självständiga äv väldigt slitna. Mycket rastakultur, mycket marijuana och många tiggare eller folk som vill luras. De franska öarna är dock väldigt rena och med en ganska blandad kultur. Det är därför som vi vill ta oss mer norrut. Det ska vara mycket vackrare och renare där. Jag har redan märkt av skillnaden mellan t.ex. St Lucia och Guadalope. Fick en liten chock när jag kom till St Lucia och det enda jag fick se var en massa slitna hus. Var är paradisstranden liksom? Men den kommer förhoppningsvis snart.



Detta var vandringsleden





För att komma fram till vattenfallet var man tvungen att simma över en pool först och sedan klättra över några stenbumlingar. Jag har därför inga fina bilder på vattenfallet. Ni får helt enkelt lita på mig att det var väldigt fint.



Jag klättrar mot vattenfallet.

Nästa stopp blir Antigua. Vi får dock se när vi kan börja segla dit för det är så starka vindar just nu. Så det finns en ganska stor chans att vi stannar här även imorgon.

För er som klagar över dålig uppdatering. Jag är på en båt. En båt. Det är ibland svårt att få tag på internet. Men det är roligt att ni vill läsa om mina äventyr ändå:)

Ha det bra så länge!
Kramar
Nikolina

Då var jag framme efter den långa, långa, låååååånga resan. Anlände sent i går kväll, familjen stod och väntade vilket var välkommet då det blev lite problem i tullen. Resan gick bra annars, fast det var väldigt segt. 10 timmar i Los Angeles flygplats och 10 i San Juans var fruktansvärt tråkigt.

 Det var en bitterljuv känsla att lämna Nya Zeeland. Dels allt lämna mina flickor, mina små fågelungar, ensamma att ta hand om sig själva (som tur är vet jag att dom får en ny mami om ca 2 veckor i Australien, vilket är lugnande. Hoppas bara att dom håller i sina saker framtills dess) och dels hela landet. Har blivit fullkommligt förälskad i landet. Dessutom så har jag en väldigt stark magkänsla att jag kommer att komma tillbaka dit inom en relativt snar framtid, vilket är en tröst. Men samtidigt så vet jag ju att något annat kommer. Ett nytt äventyr börjar.

Som sagt så landade jag igar kvall. Det var väldigt kul att se familjen igen efter så lång tid ifrån varandra. Idag har vi tagit det rätt lugnt. Gått lite på stan, försökte hitta The black pearl båten som är med i Pirates of the caribbean, men den var ute på äventyr så vi missade den. Imorgon seglar vi Martinique som ligger 25 sjömil norrut (tar ca 5 timmar). Där ska vi övernatta troligtvis en natt för att sedan fortsätta norrut.

Pratade med pappa idag om överseglingen som många har frågor om. Det blir troligtvis lite ändrade planer. Vi hade tänkt att segla från St Martin till Bermuda och därifrån till Azorerna. Dock så förlorar vi så mycket tid på det, så just nu verkar det som att vi kommer att segla direkt från St Martin till Azorerna. Detta innebär att vi kommer vara ute på öppet hav om vi har tur(!) minst tre veckor. Men troligtvis runt 4. Hjälp!! Men nog om det nu.

Jag hoppas alla har det bra där hemma, trots att ni blev lurade att våren hade kommit. Hörde nog allt att mer snö hade kommit.

Till mina flickor vill jag säga hur mycket jag saknar er redan. Ni kommer att ha det så himla roligt och njut ordentligt.

Kram på er alla
Nikolina

Vem ar jag? Den fragan staller jag mig nar jag ser mig sjalv i spegeln. Det ar sa himla mycket som har hant pa de har 4 veckorna som jag och flickorna har varit har. Vi har fatt vara med om fantastiska saker tillsammans. Det ar sa mycket som jag har gjort som jag aldrig trodde att jag nagonsin skulle gora. Man har liksom dragits med i aventyrsandan.

Idag var det sista dagen pa kiwibussen. Kommer att sakna den for vi har haft sa himla kul tillsammans pa den. Kommer att sakna alla manniskor som jag maste saga hej da till. Detta ar baksidan har jag kommit pa med att resa sa har. Att saga hej da till alla fantastiska och roliga manniskor som vi har traffat pa vagen. Nar vi akte sa trodde jag att vi skulle trottna pa att leva i en resvaska, inte sova i samma sang i mer an tva natter, sova pa hostels och i doorms, men icke... Jag skulle kunna halla pa sa har mycket langre kanner jag nu.

Idag akte vi fran Rotorua upp till Auckland. Auckland ar den storsta staden pa hela Nya Zeeland. Och alla kiwisar (Nya zeelandare kallas sa) hatar manniskorna som bor i staden Auckland och sjalva staden i sig. Det verkar vara samma installning som folk runt om i Sverige har till stockholmare.

I Rotorua stannade vi i tva dygn. Forsta dagen vi var dar akte vi forsranning som var helt sjukt roligt. Forsen som vi akte pa har det hagsta (for amatorer) fallet i varlden pa 7 meter. Det var lite laskigt. Pa kvallen akte vi ut pa en maorikulturkvall. Rotorua ar huvudstaden for maorikultur. Det var valdigt intressant, vi fick lara oss massor utav sjalva kulturen som ligger bakom hela landets kultur. Maorierna har inte blivit fortryckta som manga andra urinvanare runt om i varlden. Valdigt mycket av samhallet, tex. gatunamn kommer fran Maorierna och det ar valdigt roligt att se. Dom hade i alla fall upptradanden och gjorde sin traditionella Haka som ar en slags krigsdans (jag skulle inte vilja bli ovan med dom kan jag ju saga, var verkligen skrackinjagande). Sedan bjods det pa traditionell mat. Det var hur gott som helst. Sedan sparade kvallen nar dom forsokte tillfredstalla de aldre amerikanarna och borjade sjunga en massa smoriga amrikanska sanger och alla skulle halla i handen. Men fram tills det var det valdigt roligt. Dagen efter tog vi det ratt lugnt. Vi hade tankt att aka zorbing (jattestor ihalig gummiboll som man lagger sig i, haller nagra hinkar med vatten i och rullar ned for en backe) men tyvarr sa var det stangt. Sedan pa eftermiddagen blev jag markt for livet, mer om det langre ned.

Nu befinner vi oss i alla fall i Auckland. Tjejorna ligger och vilar, nagot trotta efter utekvallen i gar. Jag har spanat in stan lite och kan konstatera att jag inte gillar storstader langre och haller med resten av kiwisarna att Auckland ar en valdigt trakig stad.

Imorgon bar det vidare till karibien. Flickorna lamnar hostellet kl 7.00 pa morgonen och mitt plan gar inte forrens kl 22.00 pa kvallen. Far se vad jag kommer att hitta pa. Ska forsoka att trotta ut mig sa mycket som mojligt sa att jag sover mycket pa flygresan. For er som inte har hort det sa kommer min resa till Karibien att ta 44 timmar. Haha helt sjukt. Menmen, det ska nog ga bra.

Har kommer lite bilder fran den senaste veckan.



Vi fiskade i Kaikoura



Yaiii jag fick napp. Stora rackare dessutom.



Vi fick aven dessa :D


Vi fick se Albatrossar dessutom. Detta ar dock dess nagot mindre kusin.



Jag och Elin pa farjan fran sydon till nordon och staden Wellington, vi kor pa sann backpackeranda och sitter pa golvet och ater

 

Pa kvallen sag vi pa rugbymatch




Det var valdigt stora man som spelar rugby.



I Taupo klattrade vi pa en slags linbana.


Skutteliskutt



Jag fick en ny kompis pa klatterstallet



Pa vag till Rotorua stannade vi vid Mudpool vet ej vad det kallas pa svenska. Stank som in i saten, typ ruttna agg. Dessa ar valdigt vanliga pa nordon och runt Rotorua. Vilket gor att hela staden stinker. Men det ar vall bra for dom som har en gasig mage antar jag for da kan man bara skylla pa gyttjan.



Vi akte forsranning, mycket snygga flickor.




Nu kommer nasta overraskning. Hihi.









Tatueringen ar gjord i maoristil. Och den har valdigt manga betydelser och tecken i sig. Berattar mer sen.

Kramar
Nikolina