Nu är vi tillbaka i Jolly harbour efter ett par dagars utflykt till norra sidan av ön. Först ankrade vi i en liten bukt som hette Deep bay. Där fanns mitt Karibien som jag undrat över om det verkligen finns de senaste veckorna. Äntligen!! En jättelång vit strand, palmer och pelikaner som dyker efter fiskstimmen. Enda som saknades var paraplydrinkarna, men å andra sidan så sparade jag en dag av illamående och huvudvärk dagen efter vilket jag fick känna nog av på Nya Zeeland så det kanske bara var tur.
I Deep bay låg vi bara över en natt. Samma dag som vi seglade ännu längre norrut till Great bird island snorklade jag och pappa vid ett gammalt skeppsvrak som legat där de senaste 80 åren. Det var väldigt häftigt. Alla fiskar i regnbågens alla färger som simmar runt bland spillrorna och helt plötsligt simmade även en sköldpadda ut från en öppning i fören på skeppet. Jag blev dock rädd kan jag erkänna. Efter mötet med sjölejonen har jag utvecklat en rädsla för djur som kan bitas. Dock så blev den mer rädd för mig och simmade snabbt tillbaka.
Great bird islands var Karibiens motsvarighet till den svenska skärgården. Istället för granar som växer på klipporna är det palmer. Det fanns jättefina korallrev som vi utforskade. Och till min stora förtjusning var det även fullt av conch. Conch är dom jättestora snäckskalen som man alltid drömmer om att hitta. Och nu hittade jag massor! Det stora problemet var ju att dom var bebodda av en snigelliknande varelse. Och pappas krav på att han skulle döda varelsen var att jag åt den. Kan tillägga att den är ätbar och anses som en delikatess här, men när man ser den och måste hugga ihjäl den så ser den inte fullt så aptitlig ut. Sagt och gjort, nu har jag ätit sjösnigel. Var rätt gott faktiskt. Och nu har jag två väldigt stora och fina snäckskal att ta med hem. Hade tänkt att ta 10 st så att alla nära och kära skulle få en. Men tanken på att äta åtta till är lite avskräckande, så jag släppte tillbaka alla andra som jag hade fångat. Sorry, så mycket är ni inte värda, haha. Det sista problemet nu är att det sitter en liten muskel kvar i snäckskalet som inte går att pilla ut, ni kan ju tänka er hur den lilla muskeln luktar nu. Suck, var ett väldans jobb med dom här snäckskalen. Nästan så man blir sugen på att slänga dom överbord och köpa några stycken, färdigputsade och muskelfria från en souverniaffär. Men fy den som ger sig, inte när man har kommit så här långt. Jag ska nog komma på en lösning om så hela båten stinker av rutten snigel.
Imorgon går vi nog vidare antingen till ön St Kitts eller Barbuda beroende på vindarna. Här kommer lite bilder.
Blev bara en bild, tar alldelles för lång tid att ladda upp bilder. Blir mer inom några dagar. Här sitter jag och och pluggar i alla fall.
Nu ska jag gå och ta min veckodusch. Ha det bra.
Kramar
Nikolina
Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det är främst på grund av två orsaker. Den ena är att vi oftast ligger för ankar eller på svaj som det heter utanför hamnen. Så för att kunna lägga upp ett inlägg måste jag först fråga pappa om han kan skjutsa in mig, sedan packa ihop dator, sladdar kamera osv. Sedan väl i land så måste jag hitta ett café med ett fungerande trådlöst system. Ni förstår att det snabbt blir ett mindre projekt som man lätt drar sig för att göra. Men nu sitter jag här. Äntligen!!! Det tänker nog mamma också, haha. Den andra orsaken är att jag inte har lika mycket att skriva om längre.
Jag har nu gått från ett mycket adrenalinfyllt äventyr till ett lugnare, men icke desto mindre ett äventyr. Att ligga och lapa sol, bada och äta god mat är underbart. Men man kan inte skriva om det hur mycket som helst om det. Så jag har haft lite skrivkramp den senaste veckan. Men nu är jag tillbaka på topp igen.
Sedan sist jag skrev så seglade vi alltså ifrån Guadalupe direkt till Antigua och lade oss på svaj i en hamn som heter English harbour. Det är här som alla värsting båtarna samlas. Man får ett mycket konstigt perspektiv på vad som är stora och små båtar när man ligger där. Förut så tyckte man att en båt på 44 fot var enorm. Nu har vi klassat in båtar mellan 20-50 fot som småbåtar, mellan 50-100 fot är mellanklassen och 100 och uppåt är stora. Kan säga att det är något deprimerande att gå runt och kolla på alla dessa vackra och stora båtar där deras fendrar är större än vår båt (okej, överdrev lite kanske men det känns så) för att sedan gå tillbaka till vår lilla pluttisbåt. Kan även skryta lite med att Eric Clapton var där med sin yacht, vi såg dock inte honom. Hur som helst, i English harbour låg vi i ett antal dagar för att vänta på bättre väder. Det har faktiskt spöregnat ända sedan jag kom med avbrott för solen som kommer och hälsar på ibland. Tydligen så har det varit skitskumt väder de senaste månaderna och detta tros vara på grund utav El niño som är ute och härjar. Ni som inte vet vad detta fenomen är får kolla upp det, rätt intressant men tar för lång tid att förklara. Nu verkar det dock som att det håller på att stabiliseras något. Dock så regnar det fortfarande lite varje dag.
För tillfället så ligger vi förtöjda vid en brygga (äntligen, tack gode gud) i Jolly harbour lite mer norrut på ön. Det här är faktiskt det första stället som jag verkligen gillar. Det här stället är vad jag trodde att hela Karibien skulle vara. Hamnen är väldigt fint skött och ordnad, det finns en stor och jättebra mataffär (det är vi inte borskämda med, Pilar tror att människorna som bor här lever på currygrytor och bananer. Börjar bli övertygad om denna teori) och det bästa av allt; en väldigt fin strand, inte alls långt bort här ifrån. Ni vet en sån där paradisstrand med palmer, turkost vatten och typ kokosnötter.
Så hur trivs jag då?
Det går lite upp och ner som med allt annat. Jag hade nog förväntat mig något annat av Västindien. Jag trodde att det skulle se ut som på ett vykort men det är inte riktigt verkligheten. Och från Nya Zeeland så har jag dessutom blivit så van att kunna gå vart jag vill, göra det som jag har lust med och röra mig fritt. Eftersom vi oftast ligger på svaj så har jag helt plötsligt blivit fast på båten och är beroende av att pappa ska skjutsa in mig till hamnen. Och dom där sandstränderna som skulle finnas överallt, dom finns inte. Eller dom finns, men där kan man inte ankra. Så det har mest blivit att besöka små byar och hamnar som ligger långt ifrån någon badplats. Missförstå mig rätt nu, det är inte det att jag inte gillar det, jag hade bara förväntat mig något annat. Jag vill ju snorkla, springa på stranden, plocka snäckor och dricka mina paraplydrinkar.
Men nu verkar det i alla fall som att jag äntligen har kommit till Karibien. Jag och Emma har faktiskt snorklat lite grann. Skulle kunna ligga och guppa i evigheter i vattnet om det inte vore för russinfingrarna. Älskar att kolla på fiskarna. Är som att vara i ett riktigt stort akvarium. Vi har sett blåsfiskar, barracudor, jättestora sjöstjärnor och andra vackra och färggranna fiskar. Vi såg även en sköldpadda från båten som svävade förbi i vattnet. Blev så lycklig när jag såg den, hon var så fin. Är så nöjd med min tatuering när jag ser dessa fantastiska varelser simma förbi i frihet.
Något annat som jag faktiskt älskar är när vi seglar. Det är en sådan frihetskänsla. Känna vinden i ansiktet, och se hur havet sträcker sig bortåt med små öar som sticker upp lite här och där samtidigt som Kent går på högsta volym i ipoden. Och när man väl sitter där som minst oanade och njuter av känslan så spottar havet några liter vatten i ansiktet på än bara för att påminna om hur liten och obetydlig man är. Detta är frihet! Dock så har jag märkt av lite landkrabbsfasoner hos mig. Har blivit illamående två gånger hittills. Den där hundmaten (köttfärssåsen som jag visade i föregående inlägg) stannade inte kvar länge i magen. Sjögången här är lite annorlunda mot den svenska skärgården. Dom största vågorna där är vardagsmat här och ligger på runt 1,5-3 meter höga och dom kommer från alla möjliga håll och kanter. Men men, jag ska härdas.
Nu är planen att gå längre norrut. Norra Antigua ska vara full av paradisstränder och goda snorklingsmöjligheter så det ser jag fram emot.
Nej, nu får det vara nog med struntprat. . Hörs snart igen.
Kramar
Nikolina
För tillfället ligger vi för ankar untanför en liten by på ön Guadalope. Har lite svårt förnärvarande att hålla isär alla hamnar och öar som vi har varit på den senaste veckan då vi försöker att ta oss norr upp så fort som möjligt. Det ska tydligen vara lite finare och fräschare där än de södra delarna.
Livet flyter på i lugnare tackt nu och jag försöker att anpassa mig till min nya tillvaro så gott jag kan. Dagarna flyter ihop i form av sol, bad, segling med jämna pauser för att ta någonting att äta eller dricka. Jag har dock fått myror i benen efter Nya Zeeland och vill röra lite mer på mig än vad båten tillåter. Därför har jag börjat med att sätta igång ett litet träningsprogram. Funderar faktiskt på om jag ska skriva en träningsbok anpassad till båtliv. Det kan jag ju alltid roa mig med på överseglingen, för det lär ju ta en hel del tid för mig att klura ut en massa övningar. Idag fick jag dock min efterlängtade motion iform av en rask vandring på 3 timmar. Det var jag, pappa och några andra från två andra svenska båtar som ligger i samma vik som oss som begav oss iväg för att upptäcka vad denna ö har att erbjuda oss. Vandringsleden som i själva verket inte var någon led utan en fors i lågvatten gjorde mig rejält varm. Vi hoppade upp på stenar i två timmar tills man var totalt sjöblöt, och sedan kom vi till ett jättevackert vattenfall med en naturlig pool som vi så välförtjänt svalkade oss i. Sedan var det en timmes nedstigning.
På väg hit till Guadalope gjorde vi först en dygnssegling till Martinique där vi stannade för lunch, för att sedan fortsätta hit. På vägen såg vi pilotvalar kan jag även tillägga. Dom vär väldigt söta.
Dygnskryssningen gick bra. Fast besättningen mådde inte så bra. Det blåste på ordentligt och det var vågor mellan 1,5-3 meter höga. Jag fick öva mig på mina kullinariska färdigheter och agera middagskock. Jag kan även tillägga att det är en konst att laga mat på sjön. Att koka vatten är ett projekt i sig. Det blev dock bara jag och pappa som fick avnjuta maten då resten av besättning avstod från den. Och jag kan faktiskt förstå dem och det kommer även ni att göra när ni ser slutresultatet.
Här kommer lite bilder från den senaste veckan.
Jag säger hej då till Nya Zeeland.
Det första jag gjorde i St Lucia var att stöta på Julias pojkvän Fredrik. (Detta är en häger, vi brukar ibland säga att Fredrik är en häger för att han har så långa ben.) Visst är han söt?
Så här ser det ut på båten när vi seglar.
Detta är köttfärssås gjort på corned beef. Lade även till lite snabbmakaroner. Det blev dock ingen smaksensation trots snabbmakaronerna. Pappa tyckte dock att det var gott. 
Detta är byn (som jag inte kommer ihåg vad den heter just nu därav det nya namnet byn) som vi ligger för ankar utanför just nu. Det är en väldigt pitoresk och söt by. Det var något som jag inte visste med karibien och det var att vissa öar är självständiga, andra kolonier och andra tillhör Frankrike. De öar som är självständiga äv väldigt slitna. Mycket rastakultur, mycket marijuana och många tiggare eller folk som vill luras. De franska öarna är dock väldigt rena och med en ganska blandad kultur. Det är därför som vi vill ta oss mer norrut. Det ska vara mycket vackrare och renare där. Jag har redan märkt av skillnaden mellan t.ex. St Lucia och Guadalope. Fick en liten chock när jag kom till St Lucia och det enda jag fick se var en massa slitna hus. Var är paradisstranden liksom? Men den kommer förhoppningsvis snart.
Detta var vandringsleden
För att komma fram till vattenfallet var man tvungen att simma över en pool först och sedan klättra över några stenbumlingar. Jag har därför inga fina bilder på vattenfallet. Ni får helt enkelt lita på mig att det var väldigt fint.
Jag klättrar mot vattenfallet.
Nästa stopp blir Antigua. Vi får dock se när vi kan börja segla dit för det är så starka vindar just nu. Så det finns en ganska stor chans att vi stannar här även imorgon.
För er som klagar över dålig uppdatering. Jag är på en båt. En båt. Det är ibland svårt att få tag på internet. Men det är roligt att ni vill läsa om mina äventyr ändå:)
Ha det bra så länge!
Kramar
Nikolina
Vem ar jag? Den fragan staller jag mig nar jag ser mig sjalv i spegeln. Det ar sa himla mycket som har hant pa de har 4 veckorna som jag och flickorna har varit har. Vi har fatt vara med om fantastiska saker tillsammans. Det ar sa mycket som jag har gjort som jag aldrig trodde att jag nagonsin skulle gora. Man har liksom dragits med i aventyrsandan.
Idag var det sista dagen pa kiwibussen. Kommer att sakna den for vi har haft sa himla kul tillsammans pa den. Kommer att sakna alla manniskor som jag maste saga hej da till. Detta ar baksidan har jag kommit pa med att resa sa har. Att saga hej da till alla fantastiska och roliga manniskor som vi har traffat pa vagen. Nar vi akte sa trodde jag att vi skulle trottna pa att leva i en resvaska, inte sova i samma sang i mer an tva natter, sova pa hostels och i doorms, men icke... Jag skulle kunna halla pa sa har mycket langre kanner jag nu.
Idag akte vi fran Rotorua upp till Auckland. Auckland ar den storsta staden pa hela Nya Zeeland. Och alla kiwisar (Nya zeelandare kallas sa) hatar manniskorna som bor i staden Auckland och sjalva staden i sig. Det verkar vara samma installning som folk runt om i Sverige har till stockholmare.
I Rotorua stannade vi i tva dygn. Forsta dagen vi var dar akte vi forsranning som var helt sjukt roligt. Forsen som vi akte pa har det hagsta (for amatorer) fallet i varlden pa 7 meter. Det var lite laskigt. Pa kvallen akte vi ut pa en maorikulturkvall. Rotorua ar huvudstaden for maorikultur. Det var valdigt intressant, vi fick lara oss massor utav sjalva kulturen som ligger bakom hela landets kultur. Maorierna har inte blivit fortryckta som manga andra urinvanare runt om i varlden. Valdigt mycket av samhallet, tex. gatunamn kommer fran Maorierna och det ar valdigt roligt att se. Dom hade i alla fall upptradanden och gjorde sin traditionella Haka som ar en slags krigsdans (jag skulle inte vilja bli ovan med dom kan jag ju saga, var verkligen skrackinjagande). Sedan bjods det pa traditionell mat. Det var hur gott som helst. Sedan sparade kvallen nar dom forsokte tillfredstalla de aldre amerikanarna och borjade sjunga en massa smoriga amrikanska sanger och alla skulle halla i handen. Men fram tills det var det valdigt roligt. Dagen efter tog vi det ratt lugnt. Vi hade tankt att aka zorbing (jattestor ihalig gummiboll som man lagger sig i, haller nagra hinkar med vatten i och rullar ned for en backe) men tyvarr sa var det stangt. Sedan pa eftermiddagen blev jag markt for livet, mer om det langre ned.
Nu befinner vi oss i alla fall i Auckland. Tjejorna ligger och vilar, nagot trotta efter utekvallen i gar. Jag har spanat in stan lite och kan konstatera att jag inte gillar storstader langre och haller med resten av kiwisarna att Auckland ar en valdigt trakig stad.
Imorgon bar det vidare till karibien. Flickorna lamnar hostellet kl 7.00 pa morgonen och mitt plan gar inte forrens kl 22.00 pa kvallen. Far se vad jag kommer att hitta pa. Ska forsoka att trotta ut mig sa mycket som mojligt sa att jag sover mycket pa flygresan. For er som inte har hort det sa kommer min resa till Karibien att ta 44 timmar. Haha helt sjukt. Menmen, det ska nog ga bra.
Har kommer lite bilder fran den senaste veckan.
Vi fiskade i Kaikoura
Yaiii jag fick napp. Stora rackare dessutom.
Vi fick aven dessa :D
Vi fick se Albatrossar dessutom. Detta ar dock dess nagot mindre kusin. 
Jag och Elin pa farjan fran sydon till nordon och staden Wellington, vi kor pa sann backpackeranda och sitter pa golvet och ater
Pa kvallen sag vi pa rugbymatch
Det var valdigt stora man som spelar rugby. 
I Taupo klattrade vi pa en slags linbana.
Skutteliskutt
Jag fick en ny kompis pa klatterstallet
Pa vag till Rotorua stannade vi vid Mudpool vet ej vad det kallas pa svenska. Stank som in i saten, typ ruttna agg. Dessa ar valdigt vanliga pa nordon och runt Rotorua. Vilket gor att hela staden stinker. Men det ar vall bra for dom som har en gasig mage antar jag for da kan man bara skylla pa gyttjan.
Vi akte forsranning, mycket snygga flickor.
Nu kommer nasta overraskning. Hihi. 
Tatueringen ar gjord i maoristil. Och den har valdigt manga betydelser och tecken i sig. Berattar mer sen.
Kramar
Nikolina
