Dödsångest. Dödsångest säger jag bara. Imorgon börjar vi segla över atlanten. Det kommer att ta mellan tre och fyra veckor. Det är ju helt sjukt lång tid. Så lång tid att man inte riktigt kan tänka sig hur lång tid det. Jag har inte insett vilken stor resa det här egentligen är förens nu. Jag känner mig helt plötsligt liten och sårbar och väldigt dödlig. Men jag vet att allt kommer att gå bra eftersom jag har den gamla sjöbusen med mig. Jag har ungefär samma känsla nu som jag hade innan jag hoppade bungy jump, jag gör det här för att ha något att skryta om där hemma, men jag vet att efter att allt är klart så kommer jag att vara så sjukt stolt över mig själv.
Dagarna har gått snabbt nu den sista tiden, en massa småsaker att göra som tar tid men måste ändå göras. Listan blir bara längre och längre och nu inser jag att vi inte kommer hinna att bli helt klara tills imorgon. För helt klar kan man helt enkelt inte bli för det finns alltid saker att fixa på båten.
Vi ligger för tillfället vid en brygga men kommer att gå ut och lägga oss för ankar ikväll och imorgon kl 8:00 ger vi oss av. Det är en liten flotta på ca 10 båtar som ska segla till Azorerna som vi kommer att starta med. Antingen går vi direkt till Horta i Azorerna eller så går vi till Bermuda för en liten paus beroende på vindarna.
Jag kan även berätta att vi har fått låna en sattelittelefon från en båt som heter Tarsia. Det kostar för mycket för att ringa och ta emot samtal men om ni vill så kan ni skicka sms till den med lite hälsningar. Tyvärr så kan vi inte svara på dom men det vore roligt ändå att få höra lite från omvärlden. Det är helt gratis, så här gör ni:
Adressen är alltså: http://messaging.iridium.com/
"Riktnumret" 8816 är redan ifyllt så skriv bara till telefonnumret 31638626 (inga mellanslag).
Skriv in din egen mailadress som Reply Email
Skriv meddelandet i rutan, max 160 tecken, strax under rutan ser du hur antalet kvarvarande tecken minskar.
Tryck på Send Message.
Ber om ursäkt om inlägget är lite osammanhängande, känner mig lite tankspridd just nu plus att det är så varmt så att hjärnan håller på att koka.
Vore jättekul om jag kunde få ett lycka till i kommentars fältet från alla som läser min blogg. Vi hörs om några veckor när vi kommer fram.
Kramar
Nikolina
