Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det är främst på grund av två orsaker. Den ena är att vi oftast ligger för ankar eller på svaj som det heter utanför hamnen. Så för att kunna lägga upp ett inlägg måste jag först fråga pappa om han kan skjutsa in mig, sedan packa ihop dator, sladdar kamera osv. Sedan väl i land så måste jag hitta ett café med ett fungerande trådlöst system. Ni förstår att det snabbt blir ett mindre projekt som man lätt drar sig för att göra. Men nu sitter jag här. Äntligen!!! Det tänker nog mamma också, haha. Den andra orsaken är att jag inte har lika mycket att skriva om längre.
Jag har nu gått från ett mycket adrenalinfyllt äventyr till ett lugnare, men icke desto mindre ett äventyr. Att ligga och lapa sol, bada och äta god mat är underbart. Men man kan inte skriva om det hur mycket som helst om det. Så jag har haft lite skrivkramp den senaste veckan. Men nu är jag tillbaka på topp igen.
Sedan sist jag skrev så seglade vi alltså ifrån Guadalupe direkt till Antigua och lade oss på svaj i en hamn som heter English harbour. Det är här som alla värsting båtarna samlas. Man får ett mycket konstigt perspektiv på vad som är stora och små båtar när man ligger där. Förut så tyckte man att en båt på 44 fot var enorm. Nu har vi klassat in båtar mellan 20-50 fot som småbåtar, mellan 50-100 fot är mellanklassen och 100 och uppåt är stora. Kan säga att det är något deprimerande att gå runt och kolla på alla dessa vackra och stora båtar där deras fendrar är större än vår båt (okej, överdrev lite kanske men det känns så) för att sedan gå tillbaka till vår lilla pluttisbåt. Kan även skryta lite med att Eric Clapton var där med sin yacht, vi såg dock inte honom. Hur som helst, i English harbour låg vi i ett antal dagar för att vänta på bättre väder. Det har faktiskt spöregnat ända sedan jag kom med avbrott för solen som kommer och hälsar på ibland. Tydligen så har det varit skitskumt väder de senaste månaderna och detta tros vara på grund utav El niño som är ute och härjar. Ni som inte vet vad detta fenomen är får kolla upp det, rätt intressant men tar för lång tid att förklara. Nu verkar det dock som att det håller på att stabiliseras något. Dock så regnar det fortfarande lite varje dag.
För tillfället så ligger vi förtöjda vid en brygga (äntligen, tack gode gud) i Jolly harbour lite mer norrut på ön. Det här är faktiskt det första stället som jag verkligen gillar. Det här stället är vad jag trodde att hela Karibien skulle vara. Hamnen är väldigt fint skött och ordnad, det finns en stor och jättebra mataffär (det är vi inte borskämda med, Pilar tror att människorna som bor här lever på currygrytor och bananer. Börjar bli övertygad om denna teori) och det bästa av allt; en väldigt fin strand, inte alls långt bort här ifrån. Ni vet en sån där paradisstrand med palmer, turkost vatten och typ kokosnötter.
Så hur trivs jag då?
Det går lite upp och ner som med allt annat. Jag hade nog förväntat mig något annat av Västindien. Jag trodde att det skulle se ut som på ett vykort men det är inte riktigt verkligheten. Och från Nya Zeeland så har jag dessutom blivit så van att kunna gå vart jag vill, göra det som jag har lust med och röra mig fritt. Eftersom vi oftast ligger på svaj så har jag helt plötsligt blivit fast på båten och är beroende av att pappa ska skjutsa in mig till hamnen. Och dom där sandstränderna som skulle finnas överallt, dom finns inte. Eller dom finns, men där kan man inte ankra. Så det har mest blivit att besöka små byar och hamnar som ligger långt ifrån någon badplats. Missförstå mig rätt nu, det är inte det att jag inte gillar det, jag hade bara förväntat mig något annat. Jag vill ju snorkla, springa på stranden, plocka snäckor och dricka mina paraplydrinkar.
Men nu verkar det i alla fall som att jag äntligen har kommit till Karibien. Jag och Emma har faktiskt snorklat lite grann. Skulle kunna ligga och guppa i evigheter i vattnet om det inte vore för russinfingrarna. Älskar att kolla på fiskarna. Är som att vara i ett riktigt stort akvarium. Vi har sett blåsfiskar, barracudor, jättestora sjöstjärnor och andra vackra och färggranna fiskar. Vi såg även en sköldpadda från båten som svävade förbi i vattnet. Blev så lycklig när jag såg den, hon var så fin. Är så nöjd med min tatuering när jag ser dessa fantastiska varelser simma förbi i frihet.
Något annat som jag faktiskt älskar är när vi seglar. Det är en sådan frihetskänsla. Känna vinden i ansiktet, och se hur havet sträcker sig bortåt med små öar som sticker upp lite här och där samtidigt som Kent går på högsta volym i ipoden. Och när man väl sitter där som minst oanade och njuter av känslan så spottar havet några liter vatten i ansiktet på än bara för att påminna om hur liten och obetydlig man är. Detta är frihet! Dock så har jag märkt av lite landkrabbsfasoner hos mig. Har blivit illamående två gånger hittills. Den där hundmaten (köttfärssåsen som jag visade i föregående inlägg) stannade inte kvar länge i magen. Sjögången här är lite annorlunda mot den svenska skärgården. Dom största vågorna där är vardagsmat här och ligger på runt 1,5-3 meter höga och dom kommer från alla möjliga håll och kanter. Men men, jag ska härdas.
Nu är planen att gå längre norrut. Norra Antigua ska vara full av paradisstränder och goda snorklingsmöjligheter så det ser jag fram emot.
Nej, nu får det vara nog med struntprat. . Hörs snart igen.
Kramar
Nikolina
