Nikolina - Jorden runt

Gästbloggare: Mamma Pia

Har precis pratat med Nikolina på satellittelefon i hela 3 1/2 minut, med väldigt dålig ljudkvalité. Men det var ändå härligt att höra ifrån dem!!. De har kommit iväg ordenligt, men ligger nu i ett stiltjebälte sedan igår 25/5 så det är bara motor som gäller för närvarande. Förströelserna är läsa, bada, sola och att se på film. Verkar som det kan ta ett tag att ta sig de 4 500 km till Azorerna. Det är i alla fall bra att Lasse och Nikolina har bunkrat ordentligt så det borde definitivt inte gå någon nöd på dem, om inget annat så finns det gott om fisk i havet, och tid för fiske finns det ju uppenbarligen.

Deras position var igår, enligt Farfar Nisse: N23°18,7 & V59°22,7. De har gått 35° nordost från St Marten och de hade passerat kräftans vändkrets.

Ett tips: Google earth är ett fantastiskt sätt att se var de befinner sig!         
Jag kommer att hålla er uppdaterade gällande positioner så mycket jag kan.


Så snart jag hör något nytt (eller något alls) uppdaterar jag bloggen.

Många kramar från Nikolina via Mamma Pia

Imorgon ska vi försöka ge oss av igen. Detta är tredje gången gillt. Första gången gick autopiloten sönder så då var vi tvugna att åka tillbaka för att fixa den. Det visade sig att den inte gick att fixa så vi var tvugna att skaffa en ny. När den nya autopiloten var inskaffad var dom nya planerna att ge oss iväg igen igår torsdag. Detta blev inställt på morgonen pga för hårda vindar. Så imorgon ska vi göra ett tredje försök.

Jag måste säga att St Marten växer i anseende hos mig ju längre tid vi stannar här. Det är rätt slitet, helt sjukt varmt och killarna kan vara rätt jobbiga här. Men nu när vi har varit här ett par veckor så ser jag charmen i staden, lärt mig att tåla värmen någorlunda och ge killarna svar på tal. Och nu så trivs jag väldigt bra här. Det kommer kännas tråkigt att lämna detta ställe. Den senaste veckan har jag och pappa legat vid brygga i en hamn som heter Lagoonis. Jag har lärt känna besättningen på två norska båtar med tre killar på varje, personalen i baren, den något tjuriga tanten på hamnkontoret som nu har börjat kalla mig för sweetie och en massa andra roliga båtmänniskor och kufar.

Dagarna består utav att fixa på båten, städa och skura, tvätta kläder och handla mat till resan. På kvällarna träffas vi antingen i marina baren eller så har vi bryggfest med dans under bara himlen och med efterföljande efterfest på en av de norska båtarna. Livet leker och det känns lite trist att lämna detta nu. Man har liksom blivit en stor familj här. Men imorgon är det alltså dags igen. Det verkar som att det är ganska många båtar som ska gå iväg imorgon, så vi kommer att möta upp många av dom på Azorerna igen. Förhoppningsvis går vi raka vägen till Azorerna om det inte är något som går fel eller att vindarna är för hårda, då går vi till Bermuda istället.

Så förhoppningsvis blir detta det sista inlägget på några veckor nu. Önska mig lycka till och håll tummarna för bra vindar.

Ha det gott och njut av det fina vädret blekfisar.

Många kramar
Nikolina



St Marten

Första avseglingsförsöket



Solnedgång över vår brygga

Bryggträff

Lånade köket i baren på kvällen för lite spisning

Vi hann inte långt. Efter 1 1/2 timmes segling slutade autopiloten att fungera (en maskin som kan styra rodret så att man inte behöver göra det själv). Så det var bara att vända tillbaka till Simpson bay för att försöka åtgärda problemet. Det verkar dock inte som att den går att laga så vi måste köpa en ny. Kanske kommer iväg imorgon istället.

Kramar
Nikolina

Dödsångest. Dödsångest säger jag bara. Imorgon börjar vi segla över atlanten. Det kommer att ta mellan tre och fyra veckor. Det är ju helt sjukt lång tid. Så lång tid att man inte riktigt kan tänka sig hur lång tid det. Jag har inte insett vilken stor resa det här egentligen är förens nu. Jag känner mig helt plötsligt liten och sårbar och väldigt dödlig. Men jag vet att allt kommer att gå bra eftersom jag har den gamla sjöbusen med mig. Jag har ungefär samma känsla nu som jag hade innan jag hoppade bungy jump, jag gör det här för att ha något att skryta om där hemma, men jag vet att efter att allt är klart så kommer jag att vara så sjukt stolt över mig själv. 

Dagarna har gått snabbt nu den sista tiden, en massa småsaker att göra som tar tid men måste ändå göras. Listan blir bara längre och längre och nu inser jag att vi inte kommer hinna att bli helt klara tills imorgon. För helt klar kan man helt enkelt inte bli för det finns alltid saker att fixa på båten.

Vi ligger för tillfället vid en brygga men kommer att gå ut och lägga oss för ankar ikväll och imorgon kl 8:00 ger vi oss av. Det är en liten flotta på ca 10 båtar som ska segla till Azorerna som vi kommer att starta med. Antingen går vi direkt till Horta i Azorerna eller så går vi till Bermuda för en liten paus beroende på vindarna.

Jag kan även berätta att vi har fått låna en sattelittelefon från en båt som heter Tarsia. Det kostar för mycket för att ringa och ta emot samtal men om ni vill så kan ni skicka sms till den med lite hälsningar. Tyvärr så kan vi inte svara på dom men det vore roligt ändå att få höra lite från omvärlden. Det är helt gratis, så här gör ni:

Adressen är alltså: http://messaging.iridium.com/ 
"Riktnumret" 8816 är redan ifyllt så skriv bara till telefonnumret 31638626 (inga mellanslag).
Skriv in din egen mailadress som Reply Email
Skriv meddelandet i rutan, max 160 tecken, strax under rutan ser du hur antalet kvarvarande tecken minskar.
Tryck på Send Message.

Ber om ursäkt om inlägget är lite osammanhängande, känner mig lite tankspridd just nu plus att det är så varmt så att hjärnan håller på att koka.

Vore jättekul om jag kunde få ett lycka till i kommentars fältet från alla som läser min blogg. Vi hörs om några veckor när vi kommer fram.

Kramar
Nikolina

Nu har vi gått från St Barts till St Marten. St Barts har blivit min favorit ö här i Karibien än så länge. Gustavia som var huvudstaden var jättemysig, och bara några sjömil därifrån så låg det en jättetrevlig vik som heter Anse de Colombier. Jättefin strand, turkost, kristallklart vatten med bra snorkling, massor utav sköldpaddor som simmar upp till ytan för att ta några djupa andetag innan dom simmar ned till grönbetet på botten. Stora var de också! Men nu efter en några supermysiga dagar på St Barts har vi alltså seglat den sista biten innan överseglingen till St Marten.

St Marten är uppdelad mellan Frankrike och Holland. Så ena sidan av ön är franskt och den andra holländskt. Vi ligger i en marina som heter Simpson bay som är rätt så stor. Så gränsen mellan länderna går mitt i marinan. Vi ligger på den holländska. Tydligen så utsattes gränsen mellan länderna enligt sägen att en fransman stod på norra sidan av ön och en holländare stod på den södra. Fransmannen drack vin och holländaren sprit. Där dom möttes skulle gränsen gå, eftersom fransmannen drack vin så kom han längre och därför är den franska sidan större än den holländska.

Nu börjar det dra ihop sig inför överseglingen. Pilar och Emma flyger hem den 13. Jag och pappa ska se om vi kan hitta en till besättningsmedlem, men det ska gå bra utan också. Jag håller på att plugga till förarkortet för fullt men boken är ungefär lika rolig att läsa som körkortsteoriboken. Snart ska vi börja med förberedelserna av båten i alla fall, såsom bunkra med mat, gå igenom hela båten och kolla så att allt ser okej ut och att allt fungerar.

Här kommer lite bilder från den senaste veckan.

Har lagger vi till vid Anse de Colombier



Nya favoritplatsen att skriva dagbok pa ar masten



Anse de Colombier



En apa fran st Kitts, on som vi var pa innan st Barts

Jag kom på att jag har glömt att skriva en förklaring till alla symboler i min tatuering.

Bakbenen är formade som fiskekrokar, lite svårt att se kanske men det är dom. Den symbolen kallas Hei matau på maoriska. Fiskekroken är en symbol som betyder god hälsa och lycka, envishet och positiv energi. Men den största betydelsen är säker resa över vatten (vilket jag tyckte passade väldigt bra). En lyckosymbol, kort och gott.

Själva kroppen och huvudet består av en trippeltvist som betyder växande vänskap och/eller ett speciellt förhållande.

Runt omkring trippeltvisten är det två ränder bestående av små fyrkanter som heter Taniwha teeth. Det är en beskyddande symbol.

I båda frambenen finns en liten spiral som heter Koru och den betyder nystart eller att börja om.

Sådär, där har ni alla betydelser. Nu är den dessutom helt läkt vilket är skönt.

Ha det bra

Kramar
Nikolina